något omskrivna råd till fega egoister: älska mer!


i relationer prövas ens förmåga och vilja att finnas till för någon annan, dela med sig av sig själv, att kunna förstå och förlåta sig själv och andra. det är nödvändigt med samarbete och uppoppfring och det gäller att göra klart för sig vad det är man vill bygga upp tillsammans.

det är också viktigt att avstå från att låta sig styras av känsloimpulser och kortsiktigt tänkande när det blir svårt. skydda din älskade från att behöva bära dina dåliga sidor. klarar du inte detta kan psykoterapi hjälpa dig till större mognad.

förutom en känsla är kärlek ett resultat av en ansträngning att hålla ett löfte att respektera och möta den andres känslomässiga behov och avstå från det som sårar eller förargar.

trofasthet kräver en inre moralisk kamp.
att inte lova för att slippa ansvaret är ett bedrägeri både mot dig själv och andra.


om du inte är beredd att låta detta genomsyra din psykologi kan ingen psykoterapi i världen hjälpa dig. om det samma inte gäller din partner har du ett verkligt problem, då finns ingen att samarbeta med utan du måste ensam ta ansvar för relationen.

förälskelse eller något som liknar det kan vara en ljuv inledning på en kärleksrelation eller en vänskap och kan mogna till ett livslångt förhållande. i förälskelsen hittar vi tillbaka till barndomens lekfullhet, uppriktighet och spontanitet.

på så sätt ställs vi inför utmaningen att få en ny chans att mogna. vi måste göra upp med illusionen om att villkorslös kärlek mellan vuxna är möjlig. klarar vi inte den uppgiften förlorar vi det förälskelsen gav oss och blir en krävande börda för vår partner.

vi riskerar att bli barnsliga på ett mindre tilldragande sätt när vi ställs inför svårigheter. risken finns att vi infantiliseras. de flesta av oss blir också barnsligt beroende, sårbara, egoistiskt krävande och hänsynslösa i vår strävan efter omedelbar tillfredställelse och total uppmärksamhet. vuxen kärlek och vänskap kräver två självständiga människor som av fri vilja väljer att vara ömsesidigt beroende och att
samarbeta för att skapa ett gott liv för båda parter.

förälskelsen kan också göra vårt omdöme barnsligt - vi är helt enkelt inte vuxet nogräknade när vi väljer livspartner och vänner.

omedvetet kan vi ibland välja partner utifrån dunkla motiv. vi kan välja någon som vi tror oss kunna besegra, behärska och kontrollera, någon som vi tror vi kan förlora utan sorg, någon som påminner om en förälder, någon som vi skall ta hand om som ett barn eller själva bli omhändertagna av. när så förälskelsens förtrollning viker står vi där och undrar vad som hänt och känner oss lurade. grodan blev inte till en prins. beroendet av den andre blir till en boja. vi kanske går isär och upptäcker att vi gör om samma misstag.

kalla, självupptagna, despotiska och grymma människor hittar lätt en partner genom att med väl avvägda episoder av kärleksfullt beteende trollbinda någon med en känslomässigt karg bakgrund.

om du ger dig in i den ena olyckliga relationen efter den andra där du inte blir sedd och uppskattad, rent av föraktad och slagen eller om du inte alls vågar skaffa dig en relation kan det vara sviterna av att som barn aldrig ha blivit sedd som den du är, inte ha blivit mött i din värld utan hela tiden fått veta att andras tankar och känslor var det enda som räknades.

påfallande ofta har vi svårt att tänka klart kring våra relationer och våra känslor, tankarna bara snurrar runt och låser sig - blir till repliker i ett stelnat språkspel. Vi vill inte erkänna att der är vi själva som ger efter för avund, hat, lättja eller girighet. Eller att vi valt någon vi med vårt vuxna omdöme finner oacceptabel.

tillbakadragenhet eller krig förefaller vara de enda lösningarna. det är den andre som måste ändra sig, säger vi både till oss själva och vår partner.

vi ser varandra dunkelt som i en spegel.
men även med en god grund för relationen kan omedvetna krafter sätta käppar i hjulet för det som annars hade goda förutsättningar.

många av oss tenderar att döda kärleken inom oss när beroendet blir för påtagligt och när vi upptäcker brister och oförmåga hos den andre att älska oss förbehållslöst hela tiden. vi är mer inställda på att bli älskade än på att älska.

vi säger oss att vår egen bristande kärlek är den andres fel och att han eller hon inte är värd kärlek. vi satsar på att bli fruktade eller avskydda. partnern kanske svarar med samma mynt.

när vi hotas av insikten om livets förgänglighet nedvärderar vi vår partner och avkräver livet en ny chans. om vi söker hjälp hos en god vän är det ofta i första hand för att söka en bundsförvant mot vår partner. Vi sätter därvid vännen inför en svår prövning. det krävs både mod, klarsyn och taktkänsla av den vi vänt oss till och ödmjukhet från oss själva för att kunna ta emot hjälp.

omedveten avund spelar en stor roll i destruktionen av väldigt många relationer. vi tillstår inte gärna vår avund ens inför oss själva.

utifrån omedveten avund nedvärderar vi och går till strids mot vår partner och dennes glädjeämnen, förmågor, vänner och möjligheter till dess partnern känner sitt liv urholkat av relationen och tröttnar.

vår förmåga att hitta rättmätiga förklaringar till vårt beteende är i det närmaste outtömlig - vi ”vet” att vi har rätt i våra kampanjer.





Kommentarer
Postat av: MarieAngel

Bra skrivet!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback