playdead

0.0
du kallar det nog misstag
om jag skulle våga fråga dig

jag kallar det sanningar och konsekvenser

0.1
märker att du ändå finns kvar fast jag inte vill
att du satt dina spår
där du inte borde ha fått vara överhuvudtaget
på förbjuden mark

märker inte förrän nu
hur du omedvetet lärde mig att känna tyngden av att
inte bära någonting alls


(dåtid: tysta leenden och smilgropar)
var vi varandras labyrinter
eller hittade någon av oss någonsin vägen?
och vem vågar först påstå sig att veta
utan facit i handen?

tror att vi pratade om
emotionellt lokalsinne

0.2
kan inte låta bli att undra;
såg du verkligen tomheten fullt ut
genom dina färgfulla ögon?

och hur menar du att jag skulle kunna
andas ordentligt
när jag fortfarande inte förstår
hur du lyckas dyka så djupt
i så grunda vatten
jag vet inte hur jag ska reagera
förstår du?

jag tänker slå bort dom
smutsiga krokarna
jag tänker vägra vara
en av många
jag vill vara onumrerad

0.3
nu förstår jag att
du utan någon som helst ansträngning
blir ett minne för livet
för precis vem som helst